Skriva brev

Har tillbringat en del av kvällen framför TV:n, men när Mathilda lade sig och Elmer åkt hem till sig, så var min dator ledig och då passade jag på att skriva ett långt brev till min fd svägerska. Hon och hennes 3 söner lämnade Sverige för dryga 2 år sedan, för att bosätta sig i Etiopien. Vi har väl skrivit några brev sen dess och jag träffade henne förra sommaren när hon var på besök i Sverige. Hon har även en bror som bor där sen 13-14 år tillbaka med sin fru och 2 barn. Jag vet att Julia tycker att det är lite tråkigt att 5 av hennes kusiner bor i Afrika och att hon aldrig får aldrig träffa dem.

Konstigt nog så känner jag mig lite trött, fast jag sov bort en stor del av dagen? Känner ett konstigt tryck i huvudet, som är lite obehagligt. Finns inte så mycket mer att göra nu, så jag kan lika gärna krypa ner i sängen. För att sen vakna upp till ännu en grå tråkig dag.

Det känns som om jag slösar bort mina dagar. Jag borde njuta av varje dag, som om den vore den sista. Det borde vi väl alla göra, för man vet aldrig när allt kan förändras? Jag får skuldkänslor för att jag inte gör det. Med tanke på vad jag har i mitt huvud och på den kommande operationen, så borde jag väl njuta av varje dag, för säkerhetsskull

Jag kan inte komma på en ända sak jag kan göra, för utom att småpyssla hemma (har ingen lust med det). Det finns säkert en del jag borde fixa innan jag läggs in? Sen vet man ju inte när man har ork att göra något igen? Men jag vet inte vad jag ska göra? Julpynta är ju lite väl tidigt!?

Storstäda kan jag ju gör, men jag har ingen ork eller lust. Vem bryr sig?

Fixa julklappar? Det går inte, jag har inte råd just nu, men kanske när jag får mitt sjukbidrag? Fast jag har ju inte råd med allt då och när jag få nya pengar i december, kommer jag ha ork då?

 

Jag har så svårt att se mig själv som sjuk, men ändå så påverkar den där jäkla inkräktaren i mitt huvud, allt i mitt liv just nu. Jag har ingen ork eller lust med något. Är det tumören i sig som är orsaken eller är det vetskapen om att den finns? Jag känner mig inte ledsen, inte orolig, inte rädd och inte arg. Jag känner ingenting!? Är jag deprimerad? Jag vet inte? Jag känner ju ingenting. Borde jag prata med någon? Jag vet inte? Jag orkar inte ta reda på det, jag orkar inte bry mig. Ingen annan verkar bry sig, ingen frågar hur jag mår, så då är det väl ingen idé att jag gör det heller. Det finns inte mycket jag kan göra åt saken, det får bli som det blir…

 Men jag känner en klump i halsen ibland och tårar som bränner, men det finns ingen som förstår…