Köttbullar

Jag hade tänkt ta mig en promenad till affären idag, men jag klarar inte av det i den här kylan. Snälla pappa kom och hämtade upp mig, han behövde handla en del han också.

Har haft problem att få tag i köttfärs, men idag hade jag tur som kom iväg innan det var slut.

Har fått en hel del gjort idag, utan att känna mig stressad. Mathilda och hennes kompis hade lyckas med att tappa ut en liten burk med glitter i hennes rum. Självklart har de lyckats sprida dessa glitterhjärtan över större delen av lägenheten. Ingen katastrof! Jag har ju dammsugare och de behövdes i vilket fall som helst.

När jag var färdig städad hade jag tänkt börja med köttbullarna, men då kom Elmer och undrade om jag inte vilje följa med ner en stund på stan. Det ville även flickorna och på vägen plockade vi upp Julias kompis också.

När vi kom hem tog jag tag i köttbullarna. Tur för mig att Elmer var där, för jag klarade inte av att röra ihop smeten, så han fick hjälpa till med den fysiska biten. Resten fixade jag själv, men min rygg är inte så glad på mig efter att ha stått och rullat närmare 100 köttbullar.

Igår kväll kokade jag knäck och då fick jag så ont att Julia fick lova att ta över efter att jag gjort hälften. Fina och goda blev de i alla fall.

Jag blir både arg och ledsen när min kropp inte kan klara vissa saker som jag vill göra. Att stå still för länge och att samtidigt utföra vissa rörelser om och om igen, det går inte.

Ryggen vill inte sitta här heller, så jag måste försöka hitta något bekvämare ställe. Hoppas TV-soffan duger, för jag vill inte lägga mig ännu.

Fick ett samtal av min yngre son ikväll. Han undrade om jag vill ha hans hund? Nu vet jag varken ut eller in???

Vi har haft Sigge boende ett par månader hos oss tidigare och jag älskar den lille busen. Vi lämnade tillbaka honom i slutet av oktober och då tyckte jag att det var rätt skönt, även om jag saknar honom.

Höst och vinter är mina sämsta årstid och jag hade väldigt ont under de sista veckorna han var hos oss. Det jobbigaste var just att behöva gå ut i ur och skur. Samtidigt så var det jätte bra och ha honom här, för då kom jag verkligen ut varje dag. Han hårade en hel del på slutet av tiden han var hos oss och det var jobbigt. Hans korta sträva vita hårstrån var överallt, kan fortfarande hitta något litet strå då och då.

Nu vet jag inte vad jag vill? Eller om jag kommer att klara av det? Flickorna vill att Sigge flyttar hit och de lovar förstås att hjälpa till, men det var lite si och så med den biten när han var här sist.

Dessutom ska jag ju operera bort min hjärntumör om ca en månad. Vet ju inte hur jag mår efter det? Jag har sagt till Daniel att vi kan inte ta honom för än efter min operation, om han nu ska bo hos oss?

Tål att tänka på…