Sussi´s Corner: Mitt sista inlägg för i år

Här kommer mitt sista inlägg för i år, men nästa år är jag tillbaka igen.

Jag vill passa på att tacka all er som har tagit sig tid att kika in till mitt lilla hörn på webben. En del av er känner jag personligen sedan många år, men några är helt nya vänner som jag träffat här, genom bloggen, vilket jag är väldigt glad och tacksam över.

Min lilla blogghörna betyder mycket för mig, men utan er skulle det inte vara samma sak. Jag hoppas att ni fortsätter att hänga med mig även under nästa år?

Av hela mitt hjärta önskar jag er alla ett riktigt Gott Nytt År.

Jag vet att för några av er har det redan börjat hända en del nya och spännande saker. Vi andra får vänta och se vad det nya året har att komma med?

Själv vet jag att jag får en rätt tuff start på 2010. Jag har väl lagt oron inför min kommande operation lite på hyllan över jullovet, men snart blir den av…

Jag hoppas jag kommer på fötterna fort, för sen är det dags för mig att ta upp kampen med försäkringskassan. Jag känner väl att jag kanske inte har de bästa förutsättningarna för att vinna några slag mot dem, men jag tänker inte ge upp utan att gjort vad jag kan och orkar.

Trots det känner jag mig positiv och nyfiken på vad det nya året har att komma med?

Jag och flickorna trivs så himla bra här, i vår nya lilla hemstad. Det betyder enormt mycket för mig och gör att det blir lite enklare att stå ut med det som är jobbigt också.

Jag ska avsluta 2009 med att visa er några bilder som jag tog idag (30/12-09), så ni får se vad det är som får mig att må så mentalt bra, trots allt.

När vi skulle åka till Vetlanda för att handla, så bad jag Elmer stanna till vid slottsruinen, som ligger i utkanten av stan.

Under sommaren har vi tillbringat mycket tid där, med promenader, grillning och sommarmys vid den lilla sjön.

Det går en bro ut till en liten ö där själva ruinen ligger, men den har varit avstäng sedan vi flyttade hit, på grund av rasrisk. Under sommaren har de restaurerat ruinen och nu är den åter öppen för allmänheten och idag gjorde vi vårat första besök ut på ön.

Jag bytte den grå förortsbetongen, luftföroreningarna och stressen mot allt det här. Kanske inte så konstigt att jag numera känner en inre lycka inom mig, som jag inte känt förut?

Om jag hade bott kvar i förorten och behövt kämpa mot hjärntumören och försäkringskassan där, så hade det kanske tagit död på min livsvilja?

Jag är samma gamla Sussi nu som i Stockholm, men här känner jag en kärlek till livet, som jag har saknat så länge. Den har tittat fram ibland, när vi lämnat storstaden och det är då jag har förstått att jag hör inte hemma där… i storstan.

Nu ska jag lägga mig och sova.