Fattig!?

Tidigare idag läste jag en artikel på Aftonbladet.. HÄR… och blev smått irriterad.

Det finns säkert en del barn mår dåligt av att komma tillbaka till skolan efter lovet och höra de andra ungarna berättar om allt som de fått i julklapp och vad de gjort under lovet? Men bara för att ett barn inte får massor av dyra presenter, så behöver väl inte pappan vara alkoholist för det? 

Visst är det bra att de skriver om problem och orättvisor, men varför måste man göra det på ett sånt negativt sätt? Varför måste media framställs dem som har det tufft ekonomisk på ett sätt som antyder till att dålig ekonomi = socialproblem? Det ökar ju bara skammen för både barn och vuxna som lever under knappa förhållande, men för övrig inte har några sociala problem.

Ingen väljer väl att bli “fattig”? Alla har sin historia och ibland räcker det med att man blir ensamstående med barn och ska försörja en familj på bara en (liten) inkomst för att det ska bli tufft. Om man sen dessutom blir sjuk eller/och arbetslös, så förbättras ju inte situationen precis.

Jag är en av alla dom som har så dålig ekonomi att jag och barnen räknas som “ny fattiga”. Utöver att vi har det snålt med pengar och alltid måste vända och vrida på varje liten krona för att få det att gå runt, så känner jag inte igen mig?

Jag är en rökfri nykterist, som sällan äter skräpmat. Mitt hem är (oftast) välstädat och vi har det mesta vi behöver. Några saker är visserligen begagnade eller ärvda, men det skämmas jag inte för. Vi har kanske inte de alldra senaste i elektronik väg, men vad gör det om TV;n är lite tjock och DVD;n inte är inspelningsbar mm så länge de fungerar?

Mina döttrar har bra vänner och är duktiga i skolan. De skäms inte för att ta hem sina vänner, trots att de flesta av deras kompisarna bor i villor och vi i lägenhet. Deras vänner sover oftare över hos oss, än mina flickor sover borta. Julias kompisar lånar minst lika mycket kläder av henne som hon lånar av dem. Jag har aldrig hört mina döttrar säga att de inte vill gå till skolan för att andra har fått finare julklappar än dem? Jag brukar pratar med flickorna om att det är bättre att de lära sig att glädjas över det som de redan har, än att sörja det som de inte kan få.

Det finns egentligen bara en önskan som är ständigt återkommer och det är önskan om att få resa på en riktig semester utomlands med flyg. Alla deras kompisar har gjort det och de flesta åker på utlandssemestrar varje år.

Jag gör vad jag kan för att mina flickor inte ska känna ett utanförskap. Jag tror inte att mina flickor har det så värst mycket sämre än vad andra barn har? För utom när det gäller uppfyllelsen av deras drömmar om att få resa med flyg och som jag ännu inte lyckats uppfylla.

Gudarna ska veta att jag skulle göra det om jag bara kunde. Sol, värme och spännande upplevelser är just vad vi lider brist på. Fina minnen att tänka tillbaka på när det känns lite mörkt och trist.

Nu ska ju Julia snart få åka iväg med sin pappa och hans familj till Teneriffa och jag är jätte glad för hennes skull. Tyvärr ger det ju inte oss några gemensamma minnen i vårat minnes arkiv, men Julia blir en upplevelse rikare.

Mathilda är självklar avundsjuk just nu och tycker att Julia alltid är den som få mest, efter som hon har en pappa som har ekonomi som tillåter honom att ge sin dotter lite extra ibland. Mathilda har hängt över kartboken och planerat en biltur för oss genom Europa till Spanien?

Lilla gumman då!

Mina flickor mår bra och är harmoniska. Jag har alltid haft tid över till mina barn och det har skapat band mellan oss som inga pengar i världen kan köpa. Vi har en väldigt bra och nära relation till varandra och pratar mycket och ofta om allt och inget. Jag är så stolt över alla mina barn, men även över mig själv, som har lyckats med bedriften att uppfostra dem så pass bra under knappa förhållanden.

Mina barn betyder allt för mig!

Visst är det jobbigt att alltid behöva tänka på pengar och snåla in på allt, men det betyder ju inte automatiskt att alla “fattiga” barn växer upp i misär. Jag tycker inte media hjälper till med att minska skammen när de skriver  artiklar på ett sånt sätt. Tvärt om! Sociala problem finns i alla samhällsklasser och är säkerligen lika jobbiga att leva med oavsett var och hur du bor eller hur mycket prylar och pengar du har?

För utom att plånboken alltid är för tunn och att jag lever med kronisk värk och en hjärntumör, så känner jag mig trots allt LYCKLIG. Det kanske inte märks på mig alla dagar, men jag anser att jag har massor att leva för och jag tänker kämpa för att hålla näsan över ytan, även om det känns tungt ibland. Man ska aldrig ta någonting förgivet. Även små förändringar kan göra stora skillnader, både på plus och minus sidan.

När jag fick besked om min tumör i våras, så blev jag så jäkla rädd och det fick mig att se på livet med andra ögon. Sen dess har det varit lite upp och ner och än är det inte över. Jag försöker att inte oroa mig så mycket över den kommande operationen. Det finns så mycket vackert att glädjas åt i livet och det vackraste av allt, har jag ju själv satt till värden…

MINA BARN