Idag såg jag reprisen av “Fråga Doktorn” och med i programmet var en ung man vid namn Anders Södergård. (Ungefär 23 minuter in i programmet kommer intervjun med honom.) Han lever med en hjärntumör och berättar om hur det går för honom och vad som hänt sedan hans förra besök i programmet. Han berättar om sitt val att tänka positivt och i den delen känner jag igen mig väldigt väl. Känslan av att värdesätta allt i livet på ett helt annat sätt och känna en inre glädje över att få vara med och uppleva detta.
Jag fick mitt besked våren 2009 och det var den vackraste och mest underbara vår jag någonsin upplevt, trots oron och rädslan över vad det här beskedet skulle innebära för min del? Kanske hjälpte det till lite extra att jag också äntligen fick se min nya hemort i full grönska? Något jag inte gjort tidigare efter som vi flyttade hit i december 2008.
I programmet framgår inte så mycket om Anders diagnos, men jag hittade en äldre artikel från Aftonbladet, där han berättar om vad han gått/går igenom. Läs här.
Lånade den här bilden från artikeln i Aftonbladet.
För övrigt har det inte hänt något här hemma, samma krämpor som igår. Ni kanske tycker att jag borde kontakta vårdcentralen? Har tänkt tanken, men jag avskyr att ringa dit och känna mig “gnällig” och jag vet ju att de inget kan göra åt saken. Hypokondriker är jag nog inte, med tanke på att jag helst undviker läkare? En annan anledning till mitt motstånd, är nog att man alltid får träffa en ny läkare och jag är väldigt trött att dra min sjukdomshistoria om och om igen. Detta kommer ju inte vara till någon fördel när jag ska be om ett nytt läkarutlåtande snart.
Sen kan man läsa i dagens tidningar om att de “Rödgröna” har lyckats enas om sjukförsäkringarna. Men de säger också att det är inget som de kan genomföra direkt efter valet. Förvånad!? Nää, inte det minsta…
Självklart har våran Statsministern åsikter om detta, läs här.
9 kommentarer:
Ja visst känner man att man bara vill ge upp när man läser om hur illa sjuka behandlas pga FK's nya regler! För din del är det väl ändå solklart att du ska få sjukskrivning tills du blivit frisk efter operationen åtminstone. De ändrade ju reglerna så alla med svåra sjukdomar (tex tumörer) helt säkert skulle få sjukpenning/sjukersättning (åtminstone fattade jag det så) Sen har det förhoppningsvis blivit regeringsskifte innan det är dags för dej att söka för fibron igen (om du får nej i mars menar jag)! För jag har svårt att tänka mej att nuvarande okänsliga/omänskliga personer får behålla makten efter all skit de ställt till med....
Hoppas verkligen allt ska gå bra för dej med operation o allt! Min pappa fick en hjärntumör och det gick jättebra med operationen.
(Kanske kan lätta lite på oron att höra om andra som det gått bra för.)
Kommer uppdatera bloggen med hur det går för min del. Just nu är det ju totalt NEJ från FK, men jag hoppas min läkare vill hjälpa mej med ett nytt lite mer utförligt intyg.
Vi får hålla tummarna för varandra och hoppas på mänskligt bemötande och rättvisa bedömingar!!
Kramis
Fin blogg mamma! Du har lyckats bra ;)
God morgon Sussi hoppas du känner dig piggare,synd att jag missade programmet annars brukar jag titta på fråga doktorn.Visst är det som du säger man orkar inte dra hela valsen varje gång,tänk om man kunde få ha en o samma läkare hela tiden,det var väl tanken med husläkarreformen Kram
Ville bara kika in här hos dej och önska dej en bra dag...
Kramelikram...
Fibromorsan: För min del är inget solklart alls. Jag blir visserligen sjukskriven 1-2 mån efter min op, men ekonomiskt gör det ingen skillnad, eftersom jag är utförsäkrad och bara får mitt halva sjukbidrag. Att rädda den halvan blir nog väldigt svårt och ändå är det just fibron som jag lider mest av. Den har jag dragits med i nästan 10 år, men enligt FK så är ju inte kronisk värk en sjukdom längre? Fibron går ju dessvärre inte att operera bort och någon annan hjälp att bli kvitt smärtan har då inte jag fått. Lite sjukgym och smärtstillande hjälper inte lång och oftast inte alls. Om FK kunde fixa fram ett botemedel och AF ett jobb med lön, så skulle jag vara väldigt tacksam, men nu gör det ju precis tvärt om. Ja, du vet ju vad jag menar! Vi får verkligen hålla tummarna för varandra och för alla andra i samma sits, men även för att det ska bli ett slut på hetsjakten av sjuka människor snarast.
Kramisar! //Sussi
Mathilda, gumman... har du hittat hit? Tack så mycket! Tur jag har dig och Julia som kan hjälpa mig ibland.
Puss på dig min sötnos <3 //Mamma
Anette & Camilla, tack för att ni finns! Massor av kramar till er båda och ha det så trevligt på era fika stunder. <3 <3 //Sussi
visste inte att du också hade en järntumör. de trodde attysm i hjärnan en gång i tiden o det tyckte jag var hemskt.
kram
många stavfel ser jag. alldeles för nyvaken för att skriva. aneurysm ska det vara det andra fattar du nog
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.