Knäckande

Nu är helvetet tillbaka med full kraft. Känns som om min nacke inte orkar hålla skallen på plats längre. Ansträngningen för att huvudet inte ska falla åt ena eller  andra sidan, gör att musklerna i nacke och skuldror drar ihop sig till stenhårda klumpar som ger mig en brännande smärta.

Just nu känner jag mig bara jätte ledsen!

 

Kanske borde jag låta bli att sitta vid datorn? Men vad ska jag då ta mig till?  Det känns som om det  kan kvitta vad jag gör, för allt gör lika ont. Men något måste jag göra för att inte tänka och känna efter för mycket.

Kan man vänja sig vid värk? Jag tror inte det? En viss smärta går nog att vänja sig vid, så länge den kommer och går, så man få hämta sig lite mellan stunderna. När smärtan är konstant och inget du gör lindrar eländet, då är det knäckande.

Idag har jag dessutom haft smärtsymtom från min tumör. Det var ett tag sedan den gjorde sig fysiskt påmind. Det känns som elektriska stötar eller som att någon hugger ett vasst föremål rakt in i huvudet, där själva tumören sitter. Ibland gör det så ont att handen helt reflexmässigt åker upp för att skydda huvudet från “attacken”.

Det konstiga är att när jag pratar eller skriver om tumören så får jag mycket mer reaktioner på det än när jag tar upp något om den kroniska smärtan som min fibromyalgi orsakar mig?

Jag förstår att folk i allmänhet tycker att en tumör är mycket värre än fibromyalgi. Orsaken är ju att en tumör är farlig och kan i värsta fall vara livshotande. Fysiskt ger min tumör mig väldigt lite smärta och långa stunder känner jag inte utav den alls. På det psykiska planet så orsaker den ju förstås en hel del oro.

Fibromyalgin är ju ofarligt, men det är ändå den som ställer till med mest lidande i mitt liv. Den smärtan som fibron orsakar begränsar mig på så många olika sätt. Så har jag haft det varje dag år ut och år in i snart 10 år. Det finns så mycket jag vill men inte klarar av att göra i min vardag. Har aldrig riktigt kunna acceptera det…

Jag försöker verkligen att hitta positiva saker i livet varje dag. Jag måste göra det för att över huvud taget stå ut. Livsglädje är min överlevnads strategi, utan den skulle jag förmodligen sjunka ner i en djup depression. Jag kämpar dagligen för att hålla mig ovanför ytan.

Mitt förhållande till min tumör är kanske lite konstigt? Om jag hade varit fullt frisk och fått samma besked så hade jag förmodligen reagerat helt annorlunda, tror jag? Visst kom det som en chock även för mig och jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan.

Som så många andra som får jobbiga sjukdomsbesked, så började även jag värdera livet på ett helt annat sätt än tidigare. Helt plötslig fanns det så otroligt mycket mer att glädjas åt och att leva för, än vad man kanske tänkte på tidigare. Beskedet får en verkligen att inse att inget är för evigt.

På sätt och vis så har tumören varit till hjälp även för min fibro. För att uthärda värken så måste jag söka livsglädje i min vardag och min tumör fick mig att helt plötsligt se allt det fina och vackra i livet så mycket klarare.

Kanske har flytten från förorten…

…till närheten av vacker natur, varit till en viss hjälp?

Inget ont som inte har något gott med sig…

Utan min fibromyalgi hade tumören blivit tyngre att bära. Tumören har i sin tur hjälpt till att öppna mina sinnen och gjort det lättare att se den livsglädje som jag behöver för att orka hantera den dagliga smärtan. Men jag är ju inte mer än människa och ibland så tar värken över och jag känner mig ledsen, besviken och tycker livet känns orättvist.

Jag har inget behov av att ni ska tycka synd om mig, det räcker bra om ni försöker förstå hur det kan vara att leva med smärta dagligen? För den som aldrig har varit sjuk kan det kanske vara svårt? Men de flesta människor har ju någon gång varit ordentligt sjuka i en influensa eller en vanlig förkylning med hög feber?

Om man försöker föreställa sig hur det känns i kroppen när man har febervärk och sen tänker sig att det aldrig går över!? Man lever med den febervärk i kroppen nästan varje dag. Då kanske ni kan börja få en liten aning om hur det kan vara? Fibromyalgi är en kronisk smärta, i ständig förändring och den kan visa sig väldigt olika från person till person och från dag till dag.

Många utav oss påverkas t ex av temperaturen och vädret. De flesta av oss mår sämre i fukt, kyla och blåst, men min “bonus mamma” mår sämre i värme, så det kan vara olika.

Här i värmen kanske jag skulle vara nästan helt symtomfri?

Är du intresserad och vill veta mer om fibromyalgi, så har jag lagt till några bra länkar längre ned på sidan. Har du några andra frågor, så försöker jag svarar så gott jag kan, utefter min erfarenhet.

Om någon undrar vad som plågar mig mest, min tumör eller min fibro? Då är svaret; min fibromyalgi.

Nu ska jag ta ett sömnpiller, kanske det kan ge mig några timmars sömn?

Hoppas ni alla har fått sova gott och länge?