På självaste Semledagen har min dotter Julia haft sin namnsdag.
Mycket passande efter som hon är den ända av oss som är riktigt förtjust i dessa bakverk, men något firande har det inte blivit.
Vi brukar visserligen fira en av hennes namnsdagar lite grann. Fast hon får vänta tills i maj, då hon har sin sista namnsdag och den som ligger längst ifrån hennes födelsedag i december.
Båda mina döttrar har 3 namn var och alla Julias namnsdagar finns med i almanackan, medans Mathilda bara har sitt tilltalsnamn med, den 14/3. Det kommer vi fira lite smått med tårta och ett litet paket, för hon fyller inte år för än i juni.
![]()
Mathildas namnsdag är även hennes storebror Pauls födelsedag, så från den dagen och fram till juni, duggar tårttillfällena tätt, så vi är riktigt runda och goa till badsäsongen.
Nu har jag varit lite dålig på att uppdatera mig här på bloggen igen. Det beror på att jag de här 2 senaste dagarna har använt alltid jag orkat sitta vid datorn till att skriva en bilaga till den ansökan jag snart ska skicka iväg till Försäkringskassan.
Jag har ju inga som helst förhoppningar om att få någon rätt till ersättning. Jag vet ju mycket väl vad som gäller och att även de som är mycket sämre än vad jag är, har blir nekade sjukbidrag.
Min handläggare på FK var ju också väldigt tydlig med att jag inte behövde skicka in någon ansökan, att det var helt frivilligt. Men för min egen skull vill jag ändå göra mig det besväret, för att på så vis visa att jag anser att de tar felaktiga beslut.
Jag hoppas verkligen att så många som möjligt gör samma sak, för annars blir det ju som om vi som trots allt är sjuka, erkänner oss som friska.
Jag tycker egentligen att det är bra om även sjuka personer får en chans att komma ut i arbete, om de känner att de orkar det. Men att ta ifrån folk deras sjukersättning innan de är friska nog och tvinga dem till jobb som de inte klarar av och där de riskerar att bli ännu sämre, anser jag vara helt omänskligt.
Att FK dessutom bedömer att man är så frisk att man kan klara av ett arbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden är rena rappakaljan.
Om de istället kunde “skapa” lite olika jobb som anpassas efter den sjukes förmåga. Ett arbete som tillåter den sjuke att själv avgöra hur många timmar man kan klara av att jobba åt gången. Den som är sjuk vet oftast själv bäst vad man kan klara av utan att bli sämre.
Att få tillgång till den sociala biten med arbetskamrater, få känna sig lite nyttig och kanske även tjäna några kronor, kan säkert ge många sjuka en högre livskvalitet och i förlängningen kanske en del kan börjar må lite bättre? Då vore det ju meningsfullt och bra.
Många friska kanske har den uppfattningen att det är så det fungerar? Tyvärr gör det inte det, för arbetsförmedlingen kan inte trolla fram jobb som inte finns.
Jag har nyligen suttit och läst igenom mina 2 senaste beslut från mina senaste ansökningar om helt sjukbidrag.
Det första av dessa 2 beslut fick jag i okt-07. Då löd FK;s motivering så här:
Sammantaget styrker den medicinska dokumentationen och FK;s bedömning att min arbetsförmåga var helt nedsatt på grund av sjukdom under minst ett år i alla på arbetsmarknadens normalt förekommande arbeten.
Ett år senare, efter att jag hade ännu en misslyckad arbetsprövning och en smärtsam datakurs i bagaget och mådde ännu sämre, löd FK;s motivering så här:
Sammantaget styrker den medicinska dokumentationen samt FK;s utredning att din arbetsförmåga är halvt nedsatt på grund av sjukdom under minst ett år, i förhållande till alla arbeten på arbetsmarknaden.
Kan ni se skillnaden? I den första motiveringen har FK gjort en “bedömning” och i den andra motiveringen har de gjort en “utredning” (?) där de på något mystiskt vis har kommit fram till att jag bara är hälften så sjuk som jag varit sedan jag insjuknade 2001? Det som gör detta ännu konstigare är att min kropp säger att den mår sämre än året innan? Vem ska jag lita på, FK eller min egen kropp?
Ingenstans kan jag heller se att de ger en förklaring till hur de kom fram till sin motivering? Själv måste ju den som skickar in en ansökan om sjukbidrag skicka med flera olika handlingar för att bevisa sin sjukdom, men FK behöver tydligen inte göra något annat än en godtycklig bedömning?
I båda motiveringarna står det “på grund av sjukdom”. Ska bli väldigt spännande att se hur deras motivering lyder nästa gång? Om jag förstått det rätt, så klassas inte kronisk värk som sjukdom längre, enligt FK?
Tänk om det verkligheten kunde var så enkel… Att man bara kunde dra ett streck över alla sjukdomar.

Då skulle också alla sjuka människor ha rätt till en frisk och fungerande kropp.
Nu sitter det totalt empatilösa människor på högt uppsatta poster i vårat avlånga land och styr över våra liv genom att avgöra om vem som är frisk eller inte, utan att aldrig ens behöva se dessa människor i ögonen. Och tydligen roar det vissa? Läs här…
Jag är hellre sjuk, arbetslös och fattig, än att behöva ha ett jobb som kräver av mig att jag ska besluta över andras olycka.
Jag hoppas att alla röstberättigade invånare i detta land som har varit med och röstat fram våran sittande regering och som fortfarande sover gott om nätterna, känner att det har vunnit, vad det nu var de hoppades på?
De som sover dåligt och har lite ångest över att det skedde på bekostnad av landets sjuka, gamla och arbetslösa invånare, kommer troligen göra andra val framöver?
Tyvärr tror jag att det som är raserat kommer så att förbli och vi får lära oss att leva vidare i ruinerna, i ett Sverige som har blivit lika kallt som den här vintern.
Att sen vissa skyller på att det är allt bidragsfuskande som har lett fram till dessa nya hårda regler, är som att sparka på den som redan ligger.
De som verkligen står för fusket är vissa människor i högre positioner, som utnyttjar sin ställning och anser sig ha rätten att dra de fördelar som bäst passar dem, allt från att förskingra stora summor pengar till att lura andra människor. Sånt går ju att läsa om…

FÖRLÅT!
I ren ilska över allt som poppat upp i min sjuka hjärna medans jag fyller i meningslösa blanketter, så drog det här inlägget iväg på egen hand…
Massor av kärlek till er alla!
4 kommentarer:
Det är helt enkelt inte klokt! Jag är i en liknande situation, fast med en annan sjukdomsbakgrund. För mig har det inte gått så långt som för dig än, utan jag hankar mig fram och tror att jag snart ska kunna jobba lite och tack vare det hålla F-kassan nöjd. Det är en stor press och jag har ingen aning om hur länge det ska fungera.
Det är förjävligt att det får gå till så här.
Ja,det är inte klokt.
Hoppas att det löser sig.
Ha det bra och kram på dig!
Hej Gun!
Det är tuffa tider för många nu och många har det värre än mig. Jag klara mig hysat, än så länge. Det jag är mest rädd för, är att tvingas ut i ännu ett jobb som gör mig ännu sämre. Jag vill gärna jobba, främst för den sociala biten, men jag vill inte riskera att bli ännu sämre. Att jobba heltid med en full lön, kan jag bara drömma om, kommer aldrig att hända, oavsätt vad FK beslutar. Jag är ensam med mina döttrar och behöver även ha lite ork över till dem. Så dåligt som jag mått den vintern skulle jag inte ha klara av något jobb alls, orkar knappt med mig själv, mina barn och vårat hem. När solen och värmen kommer vet jag att det brukar bli lite bättre. Ska kika in på din blogg lite senare.
Ha det gött! Kram! //Sussi
Hej Camilla!
Kan ju inte påstå att jag har några förhoppningar på att FK kommer vara lösningen, men man kan ju alltid hoppas på att AF för nya och bättre möjligheter till att hjälpa alla sjuklingar som måste skriva in sig där? Alltid löser det sig väl på något sätt, eller? Personligen känner jag minst lika stor oro över alla andra i likande eller värre situation än mig. Hade det bara varit jag som hamnat i kläm, så hade det inte varit lika illa. Att det är så pass många och inget görs åt saken är det som skrämmer mig mest. Jag tänker längre framåt i tiden. Kommer det ligga sjuka och handikappade längs gatora och tigga då? Så som det ser ut i många andra länder. När jag var ung på 70-80-talet, så fanns det inga tiggare. Åk till Stockholm eller någon annan större stad, så kan man inte missa dem, även om man väljer att behålla skygglapparna på. Mitt hjärta gråter när jag ser dessa utslagna människor och jag undrar alltid hur de hamnade där, vad gick fel? De är alla någons barn eller kanske någons förälder? Då vet jag att jag trots allt, än så länge är lyckligt lottad. <3
Kram till dig! //Sussi
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.