Snart är helgen och vinterlovet slut…

Nu är söndagskvällen här och imorgon är det dags för flickorna att återvända till skolan efter en veckas lov.

Som på alla andra ställen är vi lite insnöade här på höglandet. På efm när vägarna åter igen var plogade, sopade Elmer fram sin bil.

En av grannarna har tydligen inte använt sin bil på ett tag och den är nu helt begravd i snön.

Ser ni den?

Sen skjutsade Elmer mig till mina föräldrar. Så här såg det ut längst vägen.

Bakom snömuren ligger en parkering och husen där vi bor.

Hos mina föräldrar var snöhögarna nästan lika höga.

Och så här såg det ut på deras tomt.

I gårdagens inlägg hade jag en bild på mina föräldrar från 1/4-09, när de satt och fikade där snöhögen nu ligger. Känns som det kommer dröja ett tag innan det blir fika stund på altanen igen.

Så idag blev det till att sitta inne i stugvärmen och njuta av kaffe och kanelbulla.

Och för att skapa lite extra myskänsla, så var solen snäll och lyckades pressa igenom några små strålar genom molnen.

Jag försökte fånga mammas hund Zelda på bild, men idag hade hon väldigt svårt att vara still. Det här bilden är den bästa av alla försök…

Det är lilla mamma som syns i bakgrunden.

Jag fick låna en resväska som Julia ska börja packa ner sina kläder i, för på lördag tar hon tåget till Stockholm och nästa tisdag flyger hon (för första gången i sitt 15-åriga liv) till Teneriffa med sin pappa och hans familj. Där bor även hennes farmor & farfar på vintrarna, så de ska självklart passa på och hälsa på hos dem, fast själva ska de ska bo på fint hotell med pool.

AVUNDSJUK! JAG!? NÄÄ!

Jag är jätte glad för Julias skull, för själv skulle jag aldrig kunna få ihop till en semester resa för oss alla. Samtidigt gör det lite ont i mig, för jag önskar ju självklart att jag hade fått dela denna upplevelse med henne, något att spara i minnesbanken.

Det är ju min största önskan att få åka iväg utomlands med mina barn (helst alla fyra), men jag lever ju på gränsen varje månad och det finns aldrig några pengar kvar att spara undan. Mathilda är ju självklart lite avundsjuk på Julia. Inte bara på att hon får åka iväg just nu, utan även många andra gånger, då Julias pappa har råd att unna sin dotter lite extra, som inte jag har råd med.

Elmer har det väl värre än vad jag har? Arbetslös och med många utgifter som han drog på sig när han hade jobb, så där har inte Mathilda något extra att hoppas på.

Nu har jag bara en önskan och det är att vädret lugnar ner sig tills Julia ska iväg. Vill ju inte att tåget kör fast någonstans på vägen, för då får hon väl panik?

Om allt går som det ska, så borde hon komma fram till Stockholm ungefär samtidigt som Elmers son Paul ska ta bussen hit ner till småland. De avlöser varandra…

Julia ville helst åka tåg och vi var ute i så god tid att vi hade turen att få tag i tågbiljetter som blev billigare än bussen. Paul hade inte samma tur, så han får åter igen skumpa sig ner hit med buss, som tar ca 2 timmar längre att åka med tåg.

Precis när jag skulle kliva in i bilen för att åka hem från föräldrarna, så ringde Julia och sa att strömmen gått i hela lägenheten. Det händer ibland att huvudsäkringen går och man måste ner i källaren och slå på den igen. Jag antog att det var vad som hänt, men när vi åkt en bit såg jag att det var svart i varje hus. När vi åkte förbi Stats Hotellet och FolketsHus som var helt ned släckta, så förstod jag att nog hela stan var utan ström.

Julia var i fullgång med att tända ljus när vi kom hem, för då började det att mörkna ute. Jag ringde hem Mathilda som var hos en kompis, för om det höll i sig ett tag skulle det ju snart bli bläcksvart ute. Strömmen kom tillbaka efter en dryg timme och under tiden roade vi oss med Yatzy.

Nu blir det lite senare middag och det låter som Elmer börjar bli klar där ute i köket? Precis lagom, för nu börjar min mage att kurra.

Ha en fortsatt trevlig söndagskväll!