Är det någon som är förvånad?

Nu börjar resultaten av regerings sjukförsäkringsreform visa sig. Redan i natt råkade jag halka in på den här sidan och nu när jag satt mig vid datorn kunde jag läsa om det även på Aftonbladet.

Detta tillbakavisas självklart av Cristina Husmark Persson.

Är det någon som blir förvånad!?

Vad skulle hon ha sagt?

“Förlåt, vi har gjort ett stort jäkla misstag. Folks som lever på sjukbidrag är faktiskt sjuka.”

Nää, med tanke på att det är valår, så gäller det att lägga locket på och hoppas de inte kokar över för en efter valet.

Vill och vågar inte ens tänka på vad regeringen ytterligare skulle kunna ställa till med om de får folkets förtroende en gång till? Inhägnade arbetsläger för sjuklingar eller återinförande av fattigstugor, kanske? De kommer säkert på något och det värsta är att jag tror det finns en möjlighet att de kan få ännu en andra chans.

Alla röstberättigade är inte sjuka, handikappade, fattigpensionärer och arbetslösa. Det finns ju faktiskt vanligt folk som jobbar utan att för den sakens skull vara högavlönade, men med bolån och dyl. som de måste klara av. De kanske har fått några hundralappar mer i plånboken av regeringen och som de ogärna vill mista?

Det finns småföretagare som sliter 7 dagar i veckan, bara för att få det att gå runt och som inte har haft råd eller möjlighet att anställa flera. När  det visar sig att de nu kan få betald arbetskraft, (om än skrupplig), så är det kanske den enda räddningen  för att kunna fortsätta att driva sitt företag? Alternativet att själv bli arbetslös är ju inte så lockande?

Sen har vi de yngsta väljarna. De som har drömmar om en ljus framtid, med ett välbetalt och spännande jobb. Helst ett liv i lyx och flärd, sånt det blivit matade med från TV-apparaten sen barnsben. De hade alldeles nyss en actionhjälte som sin förebild och väljer heller en stark manlig ledare i kostym, än en tant i kjol, efter att precis vågat släppa taget om sin egen mammas hand. De är dessutom uppväxta i ett samhälle där man bedöms efter vilka prylar man äger och inte efter sin personlighet.  I deras drömmar ingår inte sjukdomar eller arbetslöshet. Det är sånt som bara drabbar “losers”. Vem vill se sig själv som en sån?

Medans regering gör sig hörd i alla möjliga sammanhang, så ger inte alliansen mycket ljud ifrån sig. Det känns nästan som om de tänker ge upp förväg? Samarbete är ju inte alliansens starka sida…

Var och en står sig själv närmast och att känna empati med med medmänniskor i sitt eget land har tydligen ingen status? Nää, det krävs stora påkostade TV-galor för att folk ska känna någon form av empati och kanske t o m avstå en slant.

Ordspråket “Mycket vill ha mer”, står sig än idag. Och den som inget har, är oftast den som delar med sig mest. När man bara har sitt hjärta att lyssna på, så kanske empatin för sina medmänniskor förstärks ytterligare?