2009-11-17
Min son ringde i kväll och berättade att min fd bästa vän nu har lämnat jordelivet idag.
Det gör så ont!
Trodde inte jag skulle reagera så starkt. Det är flera år sedan vi sågs senast och nästan 10 år sedan våra vägar skildes åt.
Hon är den bästa vän jag haft! Det finns ingen som fått mig att skratta så mycket som hon, stöttat mig så mycket som hon gjort och lärt mig så mycket om livet.
Hon har lämnat så många vackra och starka avtryck i mitt liv och hos så många andra som hade glädjen att få vara hennes vän.
Jag har redan saknat henne så länge och jag kommer fortsätta att sakna henne så länge jag lever.
Hon har bara gått lite i förväg och vi kommer att ses igen. Då hoppas jag att hon är den första som tar emot mig med öppna armar och sitt härliga skratt.
Mina tankar är hos hennes tre söner, som just förlorat sin älskade mamma. Den äldsta av dem är 24 år och hans bröder är bara 17 och 15 år gamla. Det gör mig så ont…
Det är bara två månader sedan Elmers 16 åriga sons mamma dog. Jag vet hur jobbigt han har haft det och hans oro inför framtiden. Det är jobbigt att vara tonåring och att mitt i det behöva gå igenom en stor sorg är grymt. Han har själv kämpat mot leukemi och äntligen blivit frisk, när detta händer.
Livet är så orättvis och man undrar ibland varför?
I februari dog Julias 14 åriga barndomskamrats mamma. Jag träffade henne ett tag innan vi flyttade och jag visste inte om hennes sjukdom, så det blev en chock att se henne så dålig.
Går vi några år tillbaka i tiden, så känner vi flera som drabbats av cancer.
Jag hatar cancer!
Hur många barn och ungdomar ska behöva förlora en förälder i denna hemska sjukdom?
2009 är för mig sorgens år.
Min vän, levde som ung i Italien och pratade språket flytande. Hennes förstfödde är född där. En av hennes favoriter var Eros Ramazzotti. Här sjunger han “Nada sin ti” (Ingen som du)
Sista gången jag var på en konsert är snart 15 år sedan(!), med min vän. Då var vi och såg våra favoriter, Bon Jovi, vid sjöhistoriska museet på Djurgården. Så mycket jag hade missat om våra liv inte hade korsats…
Vila i frid min vän!
Jag har ett liv att leva och undertiden ska jag vårda ditt minne, tills vi ses igen, min bästa vän.
Möt mig i ljuset!
Din vän
5 kommentarer:
Om jag kunde skulle jag just nu ge dig en jättebamsekram.
Tack, det värmde. Det är tanken som räknas. Sköt om dig! Skickar med en stor bamsekramis tillbaka till dig. :)
Vad tråkigt att höra..! Jag tänker på dig. Många kramar!
/ Charlotte
Sänder lite styrkekramar...
Va rädd om dej!
Massa kramizar <3 / Camilla
Trots att jag känner mig ledsen, så väcker det samtidigt så många härliga glada minnen till liv. Hon är i mina tankar hela tiden, på ett bra sätt. <3 Tack så mycket för era hälsningar och härliga kramar, det värmer och jag sänder ett helt gäng tillbaka.
Charlotte, jag skulle uppskatta om du hälsar din mamma från mig och talar om att jag saknar henne och tiden då ni ungar var små. Precis som M, har hon bettyt väldigt mycket för mig. Ge henne en stor kram från mig och en till din mormor också...
//Sussi
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.