Ofrivillig utflykt

Vi kom hem från sjukhuset i Eksjö för någon timme sedan, där vi har varit sen igår kväll.

Julia hade ont i magen redan när hon kom hem från skolan igår och det blev värre under kvällen.

Min trevliga granne jobbar på ambulansen, så jag ringde på hos henne för att höra vad hon trodde? Det visade sig att hon jobbade, men hennes dotter ringde upp henne och då vill hon komma över och titta till Julia.

Vilket pådrag!

Fast det var ändå rätt skönt att någon kunnig person tog sig en titt. Det är trots allt 4 mil till sjukhuset och med snön som vräkte ner igår kväll och halkiga vägar, så var det nog lika bra att ta det säkra framför det osäkra?

Det fanns symtom som tydde på att de kunde vara blindtarmen som spökade och både min granne och sjukhuset tyckte vi skulle komma in med Julia så de fick ta lite prover och kolla upp henne.

Elmer skjutsade dit oss, så vi var där vid 22 tiden. Läkaren ville behålla oss där för observation om det skulle visa sig att hon behövde operation.

Julia har fått dropp uppe på avdelningen på onsdagskvällen.

 

Julia mår bättre idag och har fått äta.

Efter att alla provsvar var klara och Julia hade fått äta både frukost och lunch, stod det klart att det inte var blindtarmen och hon blev utskriven vid 16 tiden. Vad som orsakade hennes magsmärtor kunde de inte säga, bara att det inte är något som är farligt.

Skönt att veta!

Utsikten från rummet, med solen som gjorde ett (misslyckat) försök att titta fram.

 

I väntan på att bli hämtade gick vi till cafeterian och så här såg det ut utanför fönstret.

På ena utegården hade en lykta fått sig en snöhatt.

Julia mår bättre nu även om magen fortfarande är öm, fast hon säger att hon har mer ont i armen efter droppet än i magen just nu.

Själv är jag trött och seg efter än nästan totalt sömnlös natt. Mathilda vägrade att åka hem utan mig, så hon och jag har delat på en säng.

Om jag är dålig på att besvara eller kommentera inlägg, så vet ni varför.

Ha en bra torsdagskväll, mina vänner.