Onsdags gnäll

Idag har jag sovit bort halva dagen och det var jätte skönt. Mathilda var hemma idag också, så jag behövde inte upp på morgonen, Julia är ju självgående.

Vid 16 tiden tog vi oss ut, trots att vädret inte direkt lockar till det. Handla måste man ju ibland. Nu har det sluta blåsa över det småländska höglandet, men det snöar fortfarande en del.

Elmer & Mathilda

För övrigt har gjort så lite som möjligt, för jag har helt tappat lusten. Den värsta värken har gett med sig, så lite nytta skulle jag säkert kunna prestera? Det hjälps inte, för mentalt är jag helt slut. Den här jä..a väntan tar knäcken på mig.

Varför säger de att de tycker att jag bör operera bort tumören så fort som möjligt och sen drar de själva ut på eländet? Det hade väl varit bättre att de höll tyst om saken tills de hade tid för att utföra operationen då.

När jag träffade specialisten i början av november så skulle det ske inom 4-6 veckor. Vems är ansvaret om något skulle gå på tok? Man tror ju att sjukvården är till för att hjälpa oss och inte stjälpa oss?

Psykiskt har jag mått helt okej, även om det kan vara lite upp och ner när man vet att man bär omkring på något som inte borde vara där, men nu börjar de bli svårt att hålla humöret uppe. Ska jag fortsätta att hållas på halster på det här viset länge till, så vet jag inte hur det ska gå? Hur mycket skit förväntas man orka med? Fast enligt försäkringskassan är jag snart 100% frisk!

Min stackars värkande kropp känner sig rätt bortglömd sedan tumörens upptäcktes, trots att det är tumören som ger mig minst med fysiska problem så här långt.

Nu har jag fått en läkartid på VC den 18/2 för att få ett läkarutlåtande att skicka till FK. Men med min tur, så ligger jag väl på operation då och missar min obefintliga chans att ansöka om sjukbidrag? Det ska vara inlämnat till FK senast till den 1/3.

När jag pratade med min handläggare i fredags, så talade hon vänligt om att jag måste ju inte komma in med en ansökan, det är valfritt. Hur tolkar jag det? Jo, att jag kommer ju ändå att få avslag, så det är helt bortkastat att skicka in en ansökan.

Nu tänker jag göra det ändå, efter som jag vet att jag är sjuk och inte klarar av ett vanligt arbete och absolut inte på heltid. Om jag låter bli att skicka in en ansökan, så är det ju som att säga att de har rätt och att ett mirakel har skett och jag är plötsligt fullt frisk.

Nää, jag ska inte trötta ut er med mitt gnäll. Min rygg ber mig vänligt att lämna datastolen för en något mer bekväm sittplats. Bäst att göra så, annars är det bara jag som får lida.

Ha en trevlig onsdagskväll!