Det har blivit en del telefonsamtal idag och även någon form av mental förberedelse inför operationen.
Jag får ju höra en hel del, att jag måste tänka positivt och det försöker jag verkligen…
När jag stod och plockade ur diskmaskinen, så tänkte jag på att sånt här kommer jag slippa på ett tag. Om jag vill kan jag ju se det som en semester, för det här är nog det närmaste jag kommer en? Men jag får byta ut det fina hotellrummet mot en sjukhussal istället. Maten är inte alltid så god, men sängarna brukar vara sköna.
Jag kommer ju få ligga och vila en jäkla massa (antar jag?) och få både services och uppassning. Framför allt blir det inga hushållssysslor den närmaste veckan.
Jag kommer t o m få lite miljöombyte, eftersom jag efter ett antal dagar kommer förflyttas till ett annat sjukhus i den vackra staden Eksjö.
Sommar i Eksjö
Och medans jag ligger där för att vila upp mig, kommer jag äntligen få lite besök från min familj och vid det laget är nog min hemlängtan stor...
En annan fördel under sjukhusvistelsen är att jag inte kan hålla på att små äta onyttigheter hela tiden. Kanske en chans att bli av med mitt sockerberoende? I bästa fall kanske jag tappar ett kilo eller två, innan badsäsongen?
Om jag ska vara riktigt ärlig, så vet jag väldigt lite om vad som kommer att hända under den närmsta tiden? Men när allt sen är klart, så är jag en livserfarenhet rikare och förhoppningsvis även friskare.
Är det positivt nog!?
Jag har fått lov att komma till inskrivningen en timme senare, vilket ger mig tillräckligt med extra tid för att få se, pussa och krama på min Julia, vid Nässjö station, innan hon åker hem med morfar och jag vidare till Linköping med Elmer.
Känner mig rätt irriterad på Linköpings sjukhus just nu. Först lovar de mig en väntetid på max 4-6 veckor, vilket blev 4 månader. De har sagt att man får en kallelsen ca en vecka innan operationen, jag fick bara 4 dagar på mig. Några dagar till hade gjort en stor skillnad för min del.
Enda fördelen med att det går undan nu, är att jag knappt hinner fundera och oroa mig över vad som ska hända och ske med mig?
Nu gäller det bara att ordna allt, så att det flyter på så bra som möjligt för flickorna och även för mina föräldrar, som får avstå de lugna pensionärslivet ett tag framöver.
Det blir två munnar till att mätta, mera tvätt och saker som läggs lite varstans och lätt glöms bort och blir kvar. För pappas del, blir det även en hel del skjutsande till och från skolor. Kanske flickorna kan hjälpa till och gå ut med Zelda ibland, så de är till någon nytta?
Jag hoppas det går bra? Vem vet, det kanske rentutav är nyttigt för alla, med lite ombytta roller? Från och med onsdag avsäger jag mig mitt ansvar och kommer bara att tänka på mig själv. Sen ska jag hämta lite nya krafter, för att åter igen axla mitt ganska så ensamma, men underbara föräldrar ansvar.
4 kommentarer:
Förstår att det är tungt just nu det är ju inte någon vanlig förkylning vi drabbats av.Visst är det alltid sorgligt när någon får ge upp sin kamp,men hon har inte ont längre tack och lov.för Annas och alla andra som inte fick leva vidare,för deras skull kan jag i dag känna att jag inte ger upp jag kämpar vidare och jag är med dig i tankarna ge inte upp nu kämpa på!Kram
Tack, min vän! Tur man har sina ungar...de ser till att man inte sjunker för djupt. Är lite rädd för hur det kommer att kännas imorgon, när de inte är vid min sida och håller mitt humör på en högre nivå? Det är bara att bita ihop och ta sig igenom det och hoppas att man vaknar upp något starkare?
Massor av kramar <3 //Sussi
Lycka till allt kommer att gå bra Kram
Vill kika in här å säga Lycka till!!
Du skrev om dina positiva tankar,, fortsätt med dom,, allt kommer att gå bra!!
Du och Anette har fått en speciell plats i mitt hjärta på nått sätt,, kanske för vi alla har blivit "drabbade" av skitsjukdomen.
Jag sitter här med lite separationsångest för att du inte kommer kunna blogga på ett tag. Och att jag sitter här å inte kan vara med å påverka eller stötta dej under din sjukhusvistelse...
Men du vet att du finns i mina tankar hela tiden...
Många varma kramar <3 // din vän Millis
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.